Just nu är det många tankar som snurrar runt och några beslut jag måste fatta. Men jag är en sådan människa, att jag vill både ha kakan och äta den, tyvärr så fungerar det inte riktigt så i verkliga livet och jag kan inte berätta sanningen för den som förtjänar att höra det.
Jag är inte en bra människa, det kan jag inte vara, inte så som jag beter mig. Mest av allt vill jag att han ska förstå att han förtjänar bättre än mig, bara så han kan släppa hela grejen och lämna mig, även om det gör lite ont i lillhjärtat. Men jag sårar hellre mig själv än någon annan.
Det kanske är så? Jag tror inte jag kan bli lycklig, inte rakt igenom lycklig, det går inte så lätt. Det har jag fått lära mig den hårda vägen och jag tvivlar på att jag kommer låta mig släppa in folk på ett sådant sätt att jag kan prata om precis allting. Jag väntar på den dagen då min lilla bubbla med känslor och sådant som jag endast håller för mig själv spricker och allt kommer på en gång. Då är jag övertygad att jag nog inte kommer klara av att hålla uppe min glada och starka fasad, utan kommer bryta ihop helt.
Det känns inte bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar